torsdag 14 november 2019

Hela min värld har ännu en gång rasat

Har inte bloggat på länge men här har hänt otroligt tråkiga saker på väldigt kort tid. Först blev jag uppsagd från mitt arbete pga arbetsbrist och sen inträffade väldigt tråkiga familjeangelägenheter som jag inte vill gå närmare in på här. Jag har klarat mig förut och kommer fixa detta också även om det just nu är tufft på många sätt. Livet ger många prövningar helt klart och egentligen borde jag vara tacksam över det då det stärker mig och jag har fått erfarenheter som långt ifrån andra har.

Igår bakade jag och Linus lussekatter. Det är så mysigt nu med alla förberedelser inför julen. Många tycker det är så stressigt men gör det ni hinner och ta det lugnt och njut istället är mitt råd. Jag gillar ju när det är mycket att göra och för vår del så gör jag det mesta enligt gammalt vis vad gäller maten och alla andra förberedelser. Massor av julpynt och många levande ljus finns i vårt hus under hela december. Jag tycker december är en riktig familjemånad då man lite extra umgås med familjen, äter gott, spelar spel och myser.

Men än så länge är det november. Det har börjat bli betydligt kallare här i söder också. Några snöflingor har kommit men försvunnit lika fort. Mina dagar går nu åt till att söka jobb och återhämta kraften igen efter detta tragiska som hände. Tyvärr finns det inte så många jobb att söka för mig. Jag har ju mitt lastbilsjobb kvar och kör en del extra men det är ju inte det jag vill göra i längden. Har gjort det större delen av mitt arbetsliv och även om jag verkligen älskar det så är det inget optimalt arbete när man har små barn. Sedan håller jag tummar och tår att sanningen ska vinna till slut. Det är mycket på gång nu i det ärendet men jag kan inte säga nåt mer om det än. Men vi väntar med spänning och hopp.

Var får man all inre kraft och styrka ifrån egentligen? Mitt liv har många gånger kantats av misshandel och sorg. Jag har flera gånger inte vetat varken ut eller in hur jag ska komma vidare. Men på nåt konstigt sätt så går livet vidare och bättre dagar kommer. Tro mig, det gör det, även om jag just i denna stund får påminna mig själv om det. Min sorg nu är oändlig och varje minut känns som en hel evighet. Det gör ju inte saken lättare att jag är hemma så mycket nu också. Hade jag haft ett arbete att gå till varje dag hade det gått lite lättare. Jag hade haft något annat som förvillat lite. Nu finns tankarna och minnena där hela tiden. Skogen och naturen är min enda hjälp i detta. Jag går ca 1 mil varje dag och det är så skönt att komma ut i skogen. Tyst och fridfullt.

Nånstans finns ändå en framtidstro och planerna för min gårdsbutik fortsätter. Men jag behöver flytta ganska snart. Jag behöver en annan gård där jag har möjlighet att bo ett längre tag. Här har jag tyvärr inte dom möjligheterna. Jag behöver även komma närmare mina två stora barn då de behöver mig.

Önskar Er en riktigt fin kväll!
Susanne