Visst är det mysigt nu när hösten är här? Jag och min dotter Anna älskar verkligen hösten! Men många verkar inte alls dela vår åsikt och många får nästan ångest eller blir deprimerad av det mörka och kalla.
Vi myser till det i våra hus med många levande ljus, pumpor, höstlöv, dukar och kuddar i höstiga färger. Finns så mycket fint att dekorera sitt hem med, bara låta fantasin flöda.
Mycket inspiration finns att se på pinterest där även dessa bilder kommer ifrån. Tänkte speciellt på Anna som älskar fina paket när jag hittade denna bilden idag. Enkla träbitar som man målar och dekorerar som snygga paket. Perfekt att man aldrig öppnar dem utan bara kan ha dem som dekoration.

Till höstkänslan hör även jakten som är en stor del i vår familj. En del i ledet som självförsörjande även om det egentligen kostar en hel del. Men att kombinera ett intresse med att man kan ha nytta av det är viktigt för mig. Personligen ser jag ingen vits med att lägga flera 1000 tals kronor om året på ett intresse som inte ger något mer än bara glädje tillbaka. Men där är det ju upp till var och en att avgöra vad man vill göra med sina pengar. Och visst har jag också "slängt" mina pengar på intressen som bara kostar. Jag och Anna hade hästar och tränade och tävlade under många många år. Men den som försöker inbilla mig att hästar inte kostar och att man t om kan gå med vinst på dem, ja dom får gärna ha sin tro men behåll den för dig själv så accepterar jag ditt val.
Jag har fortfarande ett stort intresse för hästar och då främst hoppning men även reining. Två helt skilda områden inom hästsporten men väldigt kul båda två. Tyvärr hinner jag inte med det längre då jag prioriterar jordbruket - köttproduktion och växtodling. Att ha en häst bara för att rida ser jag inte med något syfte alls då mitt intresse ligger i att träna för att se vad mitt arbete ger i form av prestation på tävlingar.
Martin jagar så mycket han bara kan vilket jag är väldigt glad för. Han bidrar med mycket kött, fina trofeer att pryda vårt hus med och ger mig samtidigt mycket egentid som för mig är oerhört viktigt. Jag är en ensamvarg, som behöver lugn och ro och mycke tystnad runt mig. Men visst kan det vara kul att träffa folk både hemma och på fester med jämna mellanrum. På mitt arbete träffar och pratar jag nästan hela dagarna med olika människor, vilket gör att på de raster jag har så drar jag mig helst undan och tillbringar min tid i ensamhet och tystnad. Tystnaden är svår att uppnå då jag arbetar inne i stan och där är aldrig tyst.... Men jag undviker att gå ner i fika rummet och sätta mig för att prata med mina kollegor. Många uppfattar mig som sur och tråkig, tja deras åsikt och de får gärna tycka det om de inte vill fråga efter sanningen.

Min kreativa sida är enormt stor och det blir lätt en frustration för mig på mitt arbete som transportledare. Jag är på arbetet 8 timmar om dagen + lunchen på 1 timme och kan inte skapa nånting! Jag är en person som behöver skapa med mina händer i form av tex blomster/ljus arrangemang, dekorationer, pyssel, trädgård, heminredning, maträtter, bakverk m.m. men på firtiden blir det desto mer sånt. Mycket av det sålde jag i min gamla butik och det lär finnas i min nya butik också när det är klart.

Mina amerikanska gener gör sig påminda med jämna mellanrum och inte minst på hösten och till jul. Ingen kan väl leva utan en riktig front porch?? Så längtan efter en stor amerikansk veranda med två gungstolar är ju enorm. Jag vill såklart även ha en soffa i form av en gunga i ena änden där. Verandan används hela året om då det är tak såklart på den. Jag älskar att dekorera den efter årstid. Hösten och julen är ju mysigast med många lyktor och varma goa filtar att svepa om sig. Men även en ljummen sommarkväll är ju helt fantastiskt att sitta där. Eller i värsta åskovädret och bara njuta av skådespelet och värsta regnet utan att bli blöt, vara ute men ändå inte. För mig är det mer avkopplande att sitta där och se rakt ut i mörkret om kvällarna i skenet av en lykta än att sitta inne i soffan och se på tv.

Livet ska njutas! Men det är långt ifrån alla dagar jag gjort det i mitt liv. Kanske en av anledningarna att jag idag prioriterar det så högt. Att leva under fullständig skräck med hot och misshandel och en man som var otrogen och fruktansvärt manipulativ var min vardag under flera år. Att leva med en psykopat under flera år har tyvärr satt rejäla spår i min själ. Men det har samtidigt lärt mig enormt mycket om människor och dess beteenden. Idag kan jag läsa människor på ett helt annat sätt och jag ser tidigt tecknen på en person med narcissistiska och psykopatiska drag och kan på så vis välja att inte ha något med dem att göra. Tidigare var jag allt för godtrogen och ett lätt offer för dessa män. Jag har även lärt mig att vara mer tacksam över livet och även de små sakerna i livet. Jag har själv fått uppleva hur en enda människa kunde rasera min tillvaro så fullständigt på bara en kort tid. Han gjorde mig helt beroende av honom och jag lydde honom i minsta detalj. Jag hade ingen egen vilja och fick heller inte göra något utan att det var kontrollerat av honom. I samhället idag får man ofta höra att: den jäveln är psykopat eller han är narcissist och varje gång undrar jag om de tjejerna som anklagar sina män för det verkligen vet vad de pratar om. Visst finns det tyvärr många i vårt land som lider av dessa personlighetsstörningar men jag har ändå svårt att tro att alla anklagelser är befogade. Sen har säkert dessa tjejer upplevt sina män som riktiga as och det kan de säkert ha vart också. Mina två senaste killar jag dejtat har enligt deras ex vart rena narcissister.... Öhhhh nä, i de fallen har det inte stämt alls vill jag påstå. Men de har säkert kunnat vart som en böld i röven men vad var anledningen till det?? Jag kan också vara ett as, en böld i röven eller vad man nu vill kalla det, men en narcissist är jag inte och inte dessa två män som jag nämnt heller.
Nog om detta! Njut av Ert liv och fortsätt uppfylla Era drömmar och mål!
Susanne